Kallhälls Pistolklubb

 
Kallhälls Pistolklubb
(KPK) var en ideell förening, ansluten till Svenska Pistolskytteförbundet (SPSF) och Stockholms Pistolskyttekrets sedan 1957. Dess skjutbana, med 25 m skjutavstånd, var belägen utmed järnvägen, mellan Jakobsberg och Kallhäll.

 

1. Bakgrund.
 
Upphovet till klubben var anställda på Svenska Maskinverken, vars huvudkontor låg i Södertälje. Svenska Maskinverken hade flyttat produktionen av framför allt värmepannor till Kallhäll 1956.
 
Då det saknades skytteklubb på platsen, beslutades att bilda en.
Klubbens konstituerande möte hölls klockan tolv den 30 april i Svenska Maskinverkens lokaler i Södertälje. Mötet beslöt att bilda Kallhälls Pistolklubb för Kallhäll med omnejd. Därefter bildades en interimstyrelse, vars uppgift var att utarbeta stadgar och träffa nödvändiga överenskommelser om pistolbanan.

 

2. Bildandet.
 
Det första årsmötet hölls torsdagen den femte juli 1957 i Gamla skolan i Kallhäll. 11 av klubbens 19 medlemmar närvarade. Vid årsmötet redovisade interimstyrelsen att man fått muntligt löfte att röja provisoriskt för träningsskjutning, på mark belägen vid järnvägen mellan Jakobsberg och Kallhäll. Marken ägdes av en anställd vid Maskinverken, som även var klubbmedlem.
Polisen i Jakobsberg och landsfiskalen i Sollentuna hade ingenting att invända mot banans användning. En av markägarna ingick som medlem i klubben.
 
Årsmötet godkände förslaget till stadgar för KPK under förutsättning att Svenska Pistolskytteförbundet även godkände dessa. KPK anslöts till Svenska Pistolskytteförbundet den tjugofjärde oktober 1957 och därmed även till Stockholms Pistolskyttekrets.
Dess anslutningsnummer blev 01-732.

 

3. Byggandet.
 
1969 fanns det redan anledning till kommunala förändringsplaner. Tillsammans med Stockholms Stad, hade man idén om en storskjutplats vid Lövsta, på Järfälla Kommuns mark.

Kommunen grävde 1980 sönder vägen ner till KPK:s bana när kulverten för fjärrvärme anlades. Ersättningsbana utlovades om KPK skulle tvingas lämna banan.
 
När skogen 1981 fälldes runt banan blev det för blåsigt för skytte. Byggnad av skjuthall för regn- och vindskydd planerades.
 
Byggnadslovet för skjuthallen blev klart 1983 och därmed kunde skjuthallen färdigställas. Banan - som nu hade 25m skjutavstånd - var försedd med 8 skjutplatser, varav 4 var utförda som manuella vändställ. All skjutning kunde nu ske under tak. Här saknades bara el.
 
Elektricitet installerades 1994 och KPK:s bana anslöts till elnätet. Kommunen godkände byggnadslov för personalbod och container. Container ställdes ner som förvaringsbod. Skjutbanan godkändes enligt den nya ordningslagen.
 
1995 byggdes de manuella vändställen om.
  
1996 byggdes banan och vändställen ut till att omfatta 10 skjutplatser. Samma år göts fundament för och inköptes en s.k. Ransom Rest (skottstol för vapentester), kronograf, mm. Ny stålcontainer för målmaterial anskaffades och uppställdes. Allt ekonomiskt överskott hade hittills investerats.
 
1997 byttes taket på skjutpaviljongen ut mot transparent tak av korrugerad plast för bättre ljusförhållanden.
 
1998 slutfördes elinstallationer även i målcontainern. Strålkastare installerades utanpå skjuthallen för att kunna skjuta även efter mörkrets inbrott hösttiden.
 
1999 installerades elektropneumatiska vändställ med fjärrstyrning (allt hemmabyggt), i första hand för duellskytte.
Banan och vändställen byggdes ut till 16 platser.
 
2008 byggdes hela målområdet om. Det försågs med tak och man göt nya fundament för stolpar och ställfästen.
 

 

4. Verksamheten.
 
Klubben expanderade kontinuerligt, från 1970 = 54 medlemmar, till över 100 medlemmar år 2009.
Tyvärr var inte allt frid och fröjd.
 
1996 meddelade kommunen att klagomål framförts från boende. Flera möten med kommunen hölls. Det framkom där att det inte var direkt närboende som klagade på skjutningarna.
 
1997 framfördes ytterligare klagomål från samma person och bullermätningar planerades av klubben. Frivilliga skjuttidsbegränsningar infördes i avvaktan på mätningarna, där deltagare från kommunen inbjöds att närvara.
 
I juli genomfördes dessa mätningar i det område där klagomålen rests. Fågel-, järnvägs- och flygljud överröstade ljudet från skjutningarna, vllket gjorde mätningarna svårare. Då värdena dessutom understeg Naturvårdsverkets rekommendationer, känndes läget tryggare.
 
1998 erkände de klagande att det inte var skjutbullret som var orsaken till klagomålen, utan "närvaron av vapen".
Trots detta ålade kommunen klubben drastiska skjuttidsbegränsningar med viteskrav, som klubben överklagade till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen upphävde beslutet i avvaktan på utredning.
 
1999 fastställde Länsstyrelsen kommunens beslut och viteskrav. Klubben överklagade till Miljödomstolen, som dock fastställde beslutet. Motivering: Boende upplever störning!
Klubben överklagade till Miljööverdomstolen, som avslog vidare prövning.
Slutsats: Myndigheterna bryr sig inte om sina egna rekommendationer (Naturvårdsverkets)!

I samband med klagomålen blir klubben också utsatt för avancerat klotter och förstörelse av skjuthallen. Med hjälp av väktare får man fast en klottrare, som lagfördes och blir skadeståndsskyldig. Det belopp som fastställdes i domstolen, räckte inte ens till ommålning i egen regi. Dessutom måste klubben själv bevaka skadeståndets "indrivning".

KPK var en trivsam klubb med gott kamratskap. Flera av medlemmarna hade hög nationell status, bl.a. hade vi en vinnare av Handen Open. Några av medlemmarna kvalificerade sig återkommande till SM.